Vi är i mitten av vecka 30 och nu är kroppen verkligen inte fräsch. Det gör sjukt ont överallt, mestadels i svanken, höfterna och knäna. Kanske inte så konstigt med tanke på att vi är lika stora nu som jag var när jag var fullgången med Ante och Alve.

Undrar om jag kommer att tippa framlänges tillslut av magens tyngd och storlek - det kanske är dag att fundera på någon form av motvikt att sätta på ryggen.

Och då är det förhoppningsvis minst 8 veckor kvar tills Lillsarna kommer. Det slutar väl med att Peppen får köra Hjärtat i rullstol de sista veckorna annars kommer jag sluta som en strandad val i soffan ;-)

Dagarna går sjukt sakta och är galet långtråkiga. Hjärnan är pigg och vill så himla mycket, men kroppen säger ifrån efter 5 minuters aktivitet. Och efter 4 månaders sjukskrivning händer det allt oftare att Peppen får hämta ner en lätt galen fru från väggarna när han kommer hem från jobbet ;-)

Jag är oerhört tacksam för att ha en sån snäll och förstående Peppe som fixar och trixar hela tiden

- Love you!

Och jag tackar gudarna för Face Time, det är min räddning varje dag då jag slår död på minst 2 timmar ihop med min älskade lillasyster som är mammaledig uppe i Stockholm - You make my day!

 Och sedan är det mina söta killar som kommer och sällskapar med Mammi och är så snälla och förstående när jag inte klarar av att göra allt som jag brukar :-)

I morse försökte vi slå död på en stund med att skicka en hälsning till Pappi.

Vid lunch kom Ante och Alve och sällskapade med Mammi. Det blev ugnspannkaka, jordgubbar, glass och grädde när barnen fick bestämma. Tack igen killar - enkla och lätta rätter för en halt och lytt ;-)

 Sedan lade sig Mammi i solstolen och lapade medans killarna hoppade på den nyinköpta studsmattan.

Alve drog sin senaste repertoar av 100 norgehistorier för mig. Den roligaste var:

 -"Vet du varför norrmännen solar med stängd mun?"

-"Det är för de inte ska bli bruna om tänderna"

Det gick att slå död på den här dagen med, i morgon blir det nya utmaningar med att få tiden att gå :-)