Stopp i avloppet - men nu har proppen lossnat

Nä hä...ingen Lillis ville komma ut till oss fast den gulliga läkaren igår försökte lirka lite med dem för att få dem att frivilligt börja röra sig mot Exit.
 

 
Vi trodde att det var dags i natt då jag hade sjukt ont, men jag vaknade upp i morse som om ingenting hade hänt, allt var cool lugnt, märkligt. Vilka lurifaxar Lillisarna är :-)
 
Så idag följde jag experten på områdets råd, kära lillasysters, om att försöka röra mig så mycket som möjligt för att se om det skjuter på något. 
 
Vad gör en Barbamamma för att försöka röra sig så mycket som möjligt i en lägenhet på 78 kvm? Går runt, runt, runt en hel dag och blir rätt knäpp på kuppen? Kändes inte som ett lockande alternativ. 
 
Så jag släpade mig med Peppen ut till Kungens Kurva när han skulle på ett möte och försökte göra lite ärenden för att få röra på mig och för att distrahera mig med något skoj. 
 
Kan väl inte riktigt säga att det gick i någon större fart och så många ärenden blev inte uträttade, men jag lyckades ändå hålla igång av och till ett par timmar och fick lite sammandragningar/värkar.
 
Och skam den som ger sig, när vi kom hem så släppte i varje fall slemproppen, så något har hänt idag i varje fall. Och förhoppningsvis har Lillisarnas Exit också öppnat sig lite mer.
 
Men nu har Lillisarna ungefär 12 timmar på sig att packa ihop och flytta ut frivilligt, sedan kommer de att bli vräkta, för i morgon kommer läkaren att köra den tuffare strategin ;-)
 
Det är konstigt det här med att Lillisarna inte kommer ut. 
Hur kommer det sig att de trivs så ofantligt bra inne i Barbamamman när andra tvillingar föds hipp som happ i vecka 32?
 
Hur klarar jag av att livnära dem med min lilla kropp?
Och hur klarar jag av att hålla dem på plats, bara Lillisarna väger ca 6 kg tillsammans, att de inte bara ramlar ut pga tyngdlagen? 
 
Varför trillar de inte bara ut av läkarens lirkade igår?
Eller av de senaste dagarnas promenader?
Eller av alla färdknäppar vi har testat senaste veckan? Det måste vara rekord i antal för en gigantisk gravid tvillingmamma ;-)
 
Lillisarna och Barbamammans kropp är verkligen ett mysterium.
 
Så i morgon blir det att ställa väckarklockan och gå upp med tuppen för att ringa Karolinska så vi får reda på vilken tid vi är välkomna dit för att köra igång karusellen - lustigt, som att boka ett besök hos hårfrisören :-)
 
Tack alla ni som har lyckönskat oss, det värmer väldigt gott nu när det faktiskt är riktigt nervöst. Det var ju 14 år sedan sist och jag har verkligen glömt bort vad det är som väntar i smärtväg - eller snarare förträngt :-)

Nu är vi på G världen!

Peppen & Hjärtat hade planerat att åka hem till Skogshuggar-land idag för att vara med och kalasa när pappsen fyller år. Dock fick vi ändra våra planer och stanna kvar i Stockholm. För i morse var vi på Karolinska i Solna för att göra tillväxtkontroll på Lillisarna och förlossningsplanering eftersom det börjar dra ihop sig.
 
Lillisarna växer som vanligt duktigt som de ska o väger nu runt 2,8-3 kg. Flödet i navelsträngen är också fint. Och nu ligger båda Lillisarna med huvudet först. Vilka exemplariska små tjejer det är. 
 
Hjärtat var också på läkarundersökning för att se status på livmodertappen etc. Nu är den mjuk, snudd på helt utplånad och öppen ca 3-4 cm. Fantastiskt, utan att jag kan påstå att jag känt något i närheten av det som var vid Antes förlossning. Då kämpade jag mig helt blå hemma tills jag inte orkade längre, åkte in till BB o tänkte att nu måste han väl snart vara ute för jag dör snart. Äsch, då var jag bara öppen 1,5 cm och tappen segade sig kvar.
 
Nåväl, läkaren idag pillrade runt nere lite i Lillisarnas bo för att "provocera" lite så det kanske kan bli en skjuts igång på det hela för nu får de inte vara kvar där inne längre. Det tig väl någon timme sedan började det mola rejält. Så eftermiddagen och kvällen har Hjärtat nu genomlidit med konstant molande värk, någonting är äntligen på gång :-)
 
 

 
Jag och Lillisarna ligger och slappar mellan smärtorna nu under eftermiddagen.
 
 
 
Vi har försökt att sysselsätta oss med allt möjligt under eftermiddagen för att få tiden att gå och distrahera mig lite från värken. Så nu fick vi äntligen fingrarna ur och fick upp rullgardinerna i sovrummet.
 
 
Peppen lagade väldigt god middag också till oss, marinerade räkor till förrätt, stekt torsk till varmrätt och jordgubbar till dessert. Nu måste vi bunkra energi som ska brännas när Lillisarna ska ut :-)
 
 
Peppen har nog blivit rätt nervös. Han har haft en del märkliga uttryck idag:
 
Hos läkaren: "Nä men, hon får inte pillra igång förlossningen idag"
 
När jag låg och kippade efter andan mellan smärtorna på sängen: "Du kanske kan ta och hjälpa till lite istället för att bara ligga där". 
 
När igångsättningstid skulle bestämmas då tyckte jag att vi tar den dagen med bäst förutsättningar för tillgänglighet i personalen. Peppen fokuserade mer på att han skulle kunna vara med på viktiga jobbmöten. När jag frågar om han är nervös så säger han nej, men det tror jag inte ett dugg på ;-)
 
Nu har vi fått en sista dag som Lillisarna ska ut. En dag när de tar hål på hinnorna så vattnet går om inte kroppen sköter det själv innan dess. Det känns väldigt konstigt att veta att senast den dagen är Lillisarna ute hos oss. Vi som trodde att de skulle komma för tidigt, nu får vi verkligen lirka ut dem - det är verkligen två Revays därinne ;-)
  
Jag ska försöka lägga ut på bloggen så fort det händer något med Lillisarna.

Lillisarna 38 veckor - hallå när tänkte ni komma ut?

Idag fyller Lillisarna 38 veckor, helt otroligt! 
 
Vi trodde aldrig att de skulle stanna så länge inne i lilla Hjärtats kropp. Det verkar som att de har slagit ordentlig rot därinne, inte ett tecken på att något som är i närheten av förlossning är på gång.
 
I onsdags var vi på MVC kontroll. Magen har nu växt till otroliga 44 cm (!) vilket innebär 4 cm på 9 dagar. Helt sjukt stor är den nu. Lillisarnas hjärtan pickade på fint som vanligt så de mår ju hur bra som helst:-) Mitt HB har dock börjat sjunka lite grann eftersom jag inte vågar äta mer järntabletter nu efter förra veckans magkatarrutbrott. Värdet kommer ändå vara på en bra nivå vid förlossningen :-)
 
I går var vi på förlossningssamtal på Karolinska i Solna. Ett väldigt roligt möte. Det var första gången som vi var på Specialistmödravården där och vilken skillnad i bemötande. Här var det pigga, glada och välkomnande människor som hade nära till skratt och som också skämtade en del med varandra - en otroligt lättsam miljö jämfört med den vi träffat på i Skogshuggar-land.
 
Inte heller var det några problem för dom att "pressa in" ultraljud och förlossningsplanering redan nu på måndag förmiddag för att vi ska hinna till pappas 60-års firande på eftermiddagen och också för att slippa åka så mycket mellan Stockholm och Skogshuggarland. 
Tummen upp för Karolinska!
 
På måndag kommer vi få veta exakt när Lillisarna ska komma ut till oss. Då kommer vi att få en tid för igångsättning om de inte kommer på naturlig väg innan dess. För nu har vi gått tiden ut för en tvillinggraviditet, så nu får de inte vara kvar där inne så länge till med risk för att moderkakan inte kan försörja dem på rätt sätt. Shit vad konstigt det känns, ungefär som med ett kejsarsnitt, att vi helt plötsligt kommer att veta att senast då kommer våra älskade Lillisar att komma. Bra på ett sätt, då kan vi förbereda våra 4 stora barn på att vi kommer att vara borta en stund från dem, kanske lite längre än vanligt beroende på vad som händer. 
 
Sedan i torsdags har vi verkligen passat på att frossa i Stockholms restaurangvärld. I går var vi på en liten restaurang på Kungsholmen som heter Nagg. Kan verkligen rekommenderas med otroligt god mat till schyssta priser serverat av trevlig personal. 
 
 

 
Peppen alltid lika glad när han får god mat ;-)
 
 
 

Galet god dessert. 
Nu frossar jag och Lillisarna kalorier så vi har mycket energi till förlossningen :-)
 
http://nagg.se
 
 
 
Idag slank vi in mer spontant på Un Poco under vår hemväg från en dag i solen i Humlegården. Det är inte alla som sveper in solsvettiga i shorts på kvällsrestaurangen mer än Peppen och Hjärtat.
 
Den här restaurangen kan sin italienska mat. Det är nog den godaste italienska som vi någonsin varit på i Sverige. Ett stort plus i kanten för deras bröd som kom in rykande och varmt, så nybakat var det - sjukt gott. Resturangen är väldigt populär så antingen går man dit tidigt som vi eller så gäller det att boka bord i god tid. Väldigt trevlig personal och bra priser. Hit kommer vi gå många gånger :-)
 
 

 
Superfräsch Barbamamma som lätt skulle kunna leva på alkoholfri öl :-)
 
 

 
Deras Caprese måste bara testas - mozzarellan är något alldeles extra.
 

 
Peppen var i himlen när han fick deras hemgjorda Salsiccia :-)
 
http://unpoco.se

Mama deluxe

En blogg om livet som fräsig fru, tvillingmamma, alla andra mammaroller och allt däremellan.

RSS 2.0