Lillisarnas förlossning del 1

I morse vid kl halv åtta så började Lillisarnas födelsedag med att ringa Karolinska och få en tid som vi skulle få komma in och börja sätta fart på dem. 



Sista bilden på magis

Kl 10 var vi här och möttes av glad personal och hann med att prata om hur det är att ha tvillingar med en av sköterskorna som själv har två tvillingtjejer som nu är 13 år.

Blodprov o blodprov har tagits. Och nu ligger vi och väntar på att CTG registreringen ska bli klar innan det är dags att ta hål på 1:ans hinnor.


Detta är inte Peppens favoritställe. Det är en del kvinnoskrik i korridoren och Peppen blir stel som en Pinne varje gång. Undrar hur det blir när Hjärtat ska börja gasta?

Vi har bara varit här i en timme och Peppen har redan två funderingar:-) Hur lång tid kommer det här att ta? Vad ska vi äta till lunch? 

Han försöker sysselsätta sig med att surfa efter tvättmaskin till lägenheten, ny båt och vad BB står för. Det kan bli en lång dag för Peppen:-)



Nu ska de kolla Lillisarna och sedan ta hål på hinnorna:-)

Stopp i avloppet - men nu har proppen lossnat

Nä hä...ingen Lillis ville komma ut till oss fast den gulliga läkaren igår försökte lirka lite med dem för att få dem att frivilligt börja röra sig mot Exit.
 

 
Vi trodde att det var dags i natt då jag hade sjukt ont, men jag vaknade upp i morse som om ingenting hade hänt, allt var cool lugnt, märkligt. Vilka lurifaxar Lillisarna är :-)
 
Så idag följde jag experten på områdets råd, kära lillasysters, om att försöka röra mig så mycket som möjligt för att se om det skjuter på något. 
 
Vad gör en Barbamamma för att försöka röra sig så mycket som möjligt i en lägenhet på 78 kvm? Går runt, runt, runt en hel dag och blir rätt knäpp på kuppen? Kändes inte som ett lockande alternativ. 
 
Så jag släpade mig med Peppen ut till Kungens Kurva när han skulle på ett möte och försökte göra lite ärenden för att få röra på mig och för att distrahera mig med något skoj. 
 
Kan väl inte riktigt säga att det gick i någon större fart och så många ärenden blev inte uträttade, men jag lyckades ändå hålla igång av och till ett par timmar och fick lite sammandragningar/värkar.
 
Och skam den som ger sig, när vi kom hem så släppte i varje fall slemproppen, så något har hänt idag i varje fall. Och förhoppningsvis har Lillisarnas Exit också öppnat sig lite mer.
 
Men nu har Lillisarna ungefär 12 timmar på sig att packa ihop och flytta ut frivilligt, sedan kommer de att bli vräkta, för i morgon kommer läkaren att köra den tuffare strategin ;-)
 
Det är konstigt det här med att Lillisarna inte kommer ut. 
Hur kommer det sig att de trivs så ofantligt bra inne i Barbamamman när andra tvillingar föds hipp som happ i vecka 32?
 
Hur klarar jag av att livnära dem med min lilla kropp?
Och hur klarar jag av att hålla dem på plats, bara Lillisarna väger ca 6 kg tillsammans, att de inte bara ramlar ut pga tyngdlagen? 
 
Varför trillar de inte bara ut av läkarens lirkade igår?
Eller av de senaste dagarnas promenader?
Eller av alla färdknäppar vi har testat senaste veckan? Det måste vara rekord i antal för en gigantisk gravid tvillingmamma ;-)
 
Lillisarna och Barbamammans kropp är verkligen ett mysterium.
 
Så i morgon blir det att ställa väckarklockan och gå upp med tuppen för att ringa Karolinska så vi får reda på vilken tid vi är välkomna dit för att köra igång karusellen - lustigt, som att boka ett besök hos hårfrisören :-)
 
Tack alla ni som har lyckönskat oss, det värmer väldigt gott nu när det faktiskt är riktigt nervöst. Det var ju 14 år sedan sist och jag har verkligen glömt bort vad det är som väntar i smärtväg - eller snarare förträngt :-)

Nu är vi på G världen!

Peppen & Hjärtat hade planerat att åka hem till Skogshuggar-land idag för att vara med och kalasa när pappsen fyller år. Dock fick vi ändra våra planer och stanna kvar i Stockholm. För i morse var vi på Karolinska i Solna för att göra tillväxtkontroll på Lillisarna och förlossningsplanering eftersom det börjar dra ihop sig.
 
Lillisarna växer som vanligt duktigt som de ska o väger nu runt 2,8-3 kg. Flödet i navelsträngen är också fint. Och nu ligger båda Lillisarna med huvudet först. Vilka exemplariska små tjejer det är. 
 
Hjärtat var också på läkarundersökning för att se status på livmodertappen etc. Nu är den mjuk, snudd på helt utplånad och öppen ca 3-4 cm. Fantastiskt, utan att jag kan påstå att jag känt något i närheten av det som var vid Antes förlossning. Då kämpade jag mig helt blå hemma tills jag inte orkade längre, åkte in till BB o tänkte att nu måste han väl snart vara ute för jag dör snart. Äsch, då var jag bara öppen 1,5 cm och tappen segade sig kvar.
 
Nåväl, läkaren idag pillrade runt nere lite i Lillisarnas bo för att "provocera" lite så det kanske kan bli en skjuts igång på det hela för nu får de inte vara kvar där inne längre. Det tig väl någon timme sedan började det mola rejält. Så eftermiddagen och kvällen har Hjärtat nu genomlidit med konstant molande värk, någonting är äntligen på gång :-)
 
 

 
Jag och Lillisarna ligger och slappar mellan smärtorna nu under eftermiddagen.
 
 
 
Vi har försökt att sysselsätta oss med allt möjligt under eftermiddagen för att få tiden att gå och distrahera mig lite från värken. Så nu fick vi äntligen fingrarna ur och fick upp rullgardinerna i sovrummet.
 
 
Peppen lagade väldigt god middag också till oss, marinerade räkor till förrätt, stekt torsk till varmrätt och jordgubbar till dessert. Nu måste vi bunkra energi som ska brännas när Lillisarna ska ut :-)
 
 
Peppen har nog blivit rätt nervös. Han har haft en del märkliga uttryck idag:
 
Hos läkaren: "Nä men, hon får inte pillra igång förlossningen idag"
 
När jag låg och kippade efter andan mellan smärtorna på sängen: "Du kanske kan ta och hjälpa till lite istället för att bara ligga där". 
 
När igångsättningstid skulle bestämmas då tyckte jag att vi tar den dagen med bäst förutsättningar för tillgänglighet i personalen. Peppen fokuserade mer på att han skulle kunna vara med på viktiga jobbmöten. När jag frågar om han är nervös så säger han nej, men det tror jag inte ett dugg på ;-)
 
Nu har vi fått en sista dag som Lillisarna ska ut. En dag när de tar hål på hinnorna så vattnet går om inte kroppen sköter det själv innan dess. Det känns väldigt konstigt att veta att senast den dagen är Lillisarna ute hos oss. Vi som trodde att de skulle komma för tidigt, nu får vi verkligen lirka ut dem - det är verkligen två Revays därinne ;-)
  
Jag ska försöka lägga ut på bloggen så fort det händer något med Lillisarna.

Mama deluxe

En blogg om livet som fräsig fru, tvillingmamma, alla andra mammaroller och allt däremellan.

RSS 2.0