Något smått urartad tillväxtkontroll vecka 31

Igår var det dags för vårt 11:e ultraljud, det blir väldigt många när man väntar tvillingar. Från och med nu kommer vi att göra ultraljud varannan vecka fram tills Lillisarna äntrar världen för att se att de växer som de ska och mår bra. Så totalt kommer det att bli minst 4 stycken till om allt är normalt.

Snacka om att Lillisarna kommer att ha fotovana när de kommer och de ser ut att vara betydligt mer fotogenique än sina päron :-)

 

Det var ytterligare en upplevelse i Landstingets underbara värld, som tog udden av det hela. 

 

Jag vill först be om ursäkt till alla som läser, för detta var en tanke om en Blogg som inte skulle vara negativ och beklagande, men jag måste ju bara berätta om hur dåligt vissa saker fungerar som faktiskt kan fungera mycket bättre för alla inblandade parter. Jag ber om ursäkt till alla ni som arbetar där, det är inte ert fel att det inte finns någon effektivitet men kanske att ni kan vara med och påverka?

 

Nåväl, vi hade tid kl 9 och kom in på ultraljudet 9.30, ändå ok med bara en liten väntan. Denna gång en ny barnmorska som gör ultraljudet, hon säger inte så mycket men är ändå lite mer talförd än den vi hade sist. Dock så får vi inte reda på något om vi inte frågar, finns inget informativt överhuvudtaget för vår del i en sån undersökning.

 

Sedan ut i väntrummet vid kl 10 för att vänta, vänta och vänta. Då Peppen är den otåligaste av oss började han efter en stund springa och jaga på personalen och i takt med det blev han också surare och surare. Tillslut grymtar han något om att boka av möten och att han måste gå vid halv tolv, det är väldigt synd om honom vid det här tillfället :-).

Han säger inte ett skit, sitter minst två meter ifrån mig och bara stirrar rakt fram. Alla i det väntrummet funderar nog just då på om vi hör ihop eller ej. Och då har Peppen under vår tid tillsammans alltid suttit och gjort sig lustig över par som inte pratar med varandra, ser sura ut och tar aktivt avstånd från varandra. Skärpning Peppen du måste ha tålamod med Landstinget!

 

Där och då börjar mitt tålamod tryta. Tycker att det är mest synd om mig att behöva sitta där när jag har ett större behov av att få åka hem, äta och ta en power-nap. Sist vi var inne var jag helt slut en hel dag efter den övningen. Höggravid och hetsig till naturen är ingen bra kombo vid ett sånt här tillfälle. Jag sitter och eldar upp mig mer och mer, mest över Peppens beteende. Lång väntan hade jag redan kalkylerat med men levde väl någonstans på hoppet sedan sist om att det inte kan vara så att det fungerar så illa.

Sagt och gjort, jag orkade tillslut inte med att se den "uppgivna-Revay-minen" där hela världen faller, hoppas inte Lillisarna ärver den ;-). Jag rycker åt mig min handväska och marscherar rakt in på någon form av samlingsrum för läkarna. Talar om för dem att vi inte kan sitta där på obestämd framtid utan måste få reda på när det är vår tur. Ingen har något vettigt svar, så jag ber dem ringa när de har tid sedan klampar jag vidare till receptionen och försöker få till en ny tid om två veckor som är avsatt bara för oss och inte halva länet.

Receptionisten, som är en av de mest tafatta och minst kreativa vi har träffat, ser ut som en fågelholk när jag försöker förklara att vi vill ha tid för ultraljud och tillhörande läkarbesök gällande tillväxtkontroll i vecka 33. Det funkar inte så meddelar hon tillslut, det finns bara de här typerna av tider där man inte vet hur länge man blir sittandes och vänta. Jag rycker åt mig lappen med nästa tid, fräser att jag ringer Terese (den enda vettiga receptionisten) för att ordna det hela och stövlar ut därifrån sur som en citron med Peppen i släptåg.

 

Efter fem timmar ringer en stackars "löpare" upp och förmedlar läkarens utlåtande. Denne är den första vettiga människan med en normal social förmåga (förutom Terese i receptionen) som vi träffat därinne. Dock kan hon såklart inte svara på några frågor men lovar i vilket fall som helst att ordna en annan tid som är avsatt bara för oss så vi slipper att vänta i oändlighet nästa gång. Vi får väl se om hon lyckas ;-)

 

 

 

Inom 2 kvadratmeter på Specialistmödravården finns tre skyltar uppsatta med samma budskap om att anmäla sig i receptionen. Bra där Landstinget ifall det är någon som riskerar att missa budskapet. 

 

 

 

Vi flippade ur en sväng mitt i all väntan och hittade en skylt med motsatsen som vi så fint placerade bland de andra tre. Man blir inte helt normal när man sitter för länge och väntar :-)

 

 

 

Själva tillväxtkontrollen är ju ett kapitel för sig. Vi funderar på om de kan ha blandat ihop tvillingarna eller mätt på tok fel förra gången? Hon som gjorde mätningarna då schabblade en del och verkade hyfsat osäker så något gick nog galet.

 

För nu helt plötsligt har 1:an växt om 2:an och ökat 582 gram och 2:an 291 gram på två veckor. Skulle 1:an helt plötsligt från att ha växt 150 g i veckan ökat till 300 g i veckan? I såna fall blir det en mastodont som kommer ut ;-) Vi är i varje fall jättenöjda, så tummen upp Lillisarna!

 

                        Vecka 29                                                      Vecka 31

1:an                 1100 g  (-17% jmf m normal bebis)             1682 g (-3% jmf m normal bebis)

2:an                 1200 g (-10% jmf m normal bebis)              1491 g  (-14% jmf m normal bebis)

 

 

Jag och Lillisarna har skött oss jättebra de sista två veckorna. 1:an är nästan som en normal enkel-bebis och 2:an är nästan som en genomsnitts-tvilling. Så vi belönade oss med vila i solen hela eftermiddagen.

 

 

 

 

1:an ligger fortfarande i Pole position med huvudet neråt medan 2:an nästan har lyckats ta sig runt. Sist låg hon med fötterna neråt och huvudet upp. Nu har hon lyckats få huvud neråt till viss del och fötterna lite kors över syrran på tvären, någon form av tvärläge.

Så status nu om allt är bra med Lillisarna så blir mammas önskan uppfylld om en vaginal förlossning :-)

 

 

 

 

P.s. Igår fick jag också reda på att Landstinget glömt att skicka in läkarintyget för min sjukskrivning till Försäkringskassan så jag saknar sjukpenning för en halv månad. Landstinget står inte högt i kurs just nu är slutsatsen efter dagens övningar och jag kommer att ha att göra en halv dag på måndag med att fixa detta med Försäkringskassan. Jag får se det från den ljusa sidan att då får jag den förmiddagen att gå :-)




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Mama deluxe

En blogg om livet som fräsig fru, tvillingmamma, alla andra mammaroller och allt däremellan.

RSS 2.0