Idag fyller Lillisarna och Magis 30 veckor!

 

Nedräkningen till dagen D har nu börjat på allvar för Peppen & Hjärtat, så skönt att vi snart är i mål men samtidigt skrämmande att det kommer två små på samma gång :-)

 

Jag tror att Lillisarna också känner att det är slutampen nu som vi är på. De är galet aktiva dygnet runt, det är händer och fötter överallt i hela magen och det är ofta vi ser en fot eller hand svepa förbi på utsidan, så coolt att få se de första "skymtarna" av Lillisarna. De är också väldigt bra på att väcka sin mamma på nätterna med att 2:an trycker sitt lilla huvud mot revbenen så jag vaknar i panik över att det känns som om att någon försöker kväva mig eller så står 1:an på huvudet på min kissblåsa och då blir det panik till toaletten istället.

 

Det är väldigt många som jag möter som säger "Å vilken gullig liten mage du har", då blir jag väldigt glad över dessa fina kommentarer.

 

Och ja, den kanske är liten och gullig eftersom det i princip bara har blivit en mage av allting, inga större viktförändringar i övrigt på min kropp vilket jag iofs är väldigt tacksam över.

 

Och barnen tycker att den är supermysig och ger magen hur mycket klappar och kramar som helst. Tänk er en snart 14-årig kille komma och klappa flera gånger varje dag på mammas mage och fråga hur Lillisarna mår och den lilla 10-åringen som ger magen kramar och pussar så fort han är i närheten och pratar med magen och säger att han älskar Lillisarna, det känns väldigt speciellt då jag inte trodde att mina stora killar skulle vara så mjuka och så längtansfulla. De kommer nog bli väldigt omtyckta Lillisarna när de kommer ut till sina syskon.

 

Men nu tycker jag inte att magen är så liten och gullig längre, den känns fullkomligt gigantisk, den är väl i storlek med att jag skulle vara ungefär i vecka 35 just nu, den är sjukt tung och den är i vägen nästan hela tiden, jag är inte super smidig längre direkt. 

 

Tänk er att ha en 8 kilos medicinboll på magen som står rakt ut samtidigt som man ska försöka laga mat, köra bil eller bara en sån enkel grej som att böja sig ner och plocka upp något som man har tappat. Jag når ju ingenting längre så när Peppen kommer hem på kvällarna får han agera "plock-tant" och rensa upp efter allt som jag har tappat eller inte nått under dagen. Men jag försöker att se det som effektiv, bra och gratis vardagsmotion för honom, undrar bara vad han tycker själv ;-)

 

Och den här veckan ska Peppen få lära sig att raka mina ben och fixa mina tånaglar, det blir lite extra piff i relationen då det inte finns en chans i världshistorien att jag når dit längre :-)