Stopp i avloppet - men nu har proppen lossnat
Nä hä...ingen Lillis ville komma ut till oss fast den gulliga läkaren igår försökte lirka lite med dem för att få dem att frivilligt börja röra sig mot Exit.
Vi trodde att det var dags i natt då jag hade sjukt ont, men jag vaknade upp i morse som om ingenting hade hänt, allt var cool lugnt, märkligt. Vilka lurifaxar Lillisarna är :-)
Så idag följde jag experten på områdets råd, kära lillasysters, om att försöka röra mig så mycket som möjligt för att se om det skjuter på något.
Vad gör en Barbamamma för att försöka röra sig så mycket som möjligt i en lägenhet på 78 kvm? Går runt, runt, runt en hel dag och blir rätt knäpp på kuppen? Kändes inte som ett lockande alternativ.
Så jag släpade mig med Peppen ut till Kungens Kurva när han skulle på ett möte och försökte göra lite ärenden för att få röra på mig och för att distrahera mig med något skoj.
Kan väl inte riktigt säga att det gick i någon större fart och så många ärenden blev inte uträttade, men jag lyckades ändå hålla igång av och till ett par timmar och fick lite sammandragningar/värkar.
Och skam den som ger sig, när vi kom hem så släppte i varje fall slemproppen, så något har hänt idag i varje fall. Och förhoppningsvis har Lillisarnas Exit också öppnat sig lite mer.
Men nu har Lillisarna ungefär 12 timmar på sig att packa ihop och flytta ut frivilligt, sedan kommer de att bli vräkta, för i morgon kommer läkaren att köra den tuffare strategin ;-)
Det är konstigt det här med att Lillisarna inte kommer ut.
Hur kommer det sig att de trivs så ofantligt bra inne i Barbamamman när andra tvillingar föds hipp som happ i vecka 32?
Hur klarar jag av att livnära dem med min lilla kropp?
Och hur klarar jag av att hålla dem på plats, bara Lillisarna väger ca 6 kg tillsammans, att de inte bara ramlar ut pga tyngdlagen?
Varför trillar de inte bara ut av läkarens lirkade igår?
Eller av de senaste dagarnas promenader?
Eller av alla färdknäppar vi har testat senaste veckan? Det måste vara rekord i antal för en gigantisk gravid tvillingmamma ;-)
Lillisarna och Barbamammans kropp är verkligen ett mysterium.
Så i morgon blir det att ställa väckarklockan och gå upp med tuppen för att ringa Karolinska så vi får reda på vilken tid vi är välkomna dit för att köra igång karusellen - lustigt, som att boka ett besök hos hårfrisören :-)
Tack alla ni som har lyckönskat oss, det värmer väldigt gott nu när det faktiskt är riktigt nervöst. Det var ju 14 år sedan sist och jag har verkligen glömt bort vad det är som väntar i smärtväg - eller snarare förträngt :-)
