Att lära känna människor som blir ens vänner är förhållandevis lätt, att ha vänner som man kan äta en middag med, ta en fika med eller skicka något sms till.

 

Men att ha någon som står en riktigt riktigt nära i vått och torrt, en person som du kan vara helt dig själv med, aldrig behöva göra dig till inför, inte vara rädd för att framföra dina åsikter och tankar till, en person som alltid finns där för att lyssna och stötta men även för att kritiskt rycka tag i en när ens tankar och idéer är på väg att spåra ur, en person som nästan är som ett andra jag är nog få förunnat att hitta.

 

Jag hade turen och fick min 1976 när lillasyster föddes. Hon är nog den som alltid kommer att finnas vid min sida oavsett vad som händer och hur gamla vi än blir.

 

Hon är en helt fantastisk person och jag har verkligen insett under min sjukskrivning att hon är så mycket mer värt för mig än vad jag kanske tidigare har förstått. Vi kan verkligen bolla alla tänkbara tankar och idéer tillsammans fast vi kanske många gånger har olika åsikter. Tillsammans med henne kan jag alltid vara mig själv oavsett vilket humör jag är på eller vilken dagsform jag har fysiskt. Tillsammans är det för oss okej att alla dagar inte bara är bra dagar.

 

Bara en sak som att jag hörde av mig till dem sent i söndags kväll om att komma på ett spontanbesök i måndags under tiden som Peppen jobbade i Gävle. Och att vi också fick sova över till tisdag morgon för att vi skulle hinna umgås lite efter Peppens jobb var inga problem, dörren hos dem är alltid öppen:-).

 

Att hon och Märsta-Jimmy dessutom utrymde sitt sovrum till förmån för den höggravida så att jag kunde ha nära till toaletten eftersom Barbamamma nu kör skytteltrafik en gång i timmen till toaletten hela nätterna. De prioriterade mig och lade sig själv på en decimeter höga madrasser fast de själv av och till har lilla Dexter som kan hålla låda halva nätterna. Hon är så snäll och jag är så glad över att hon finns i mitt liv så ni anar inte.

 

Tänk er själva att i måndags komma till värsta fika-Meckat som höggravid där det bjöds på fruktsallad, hemgjord glass, Leilas cheesecake och lyx kaffe, man blir sjukt bortskämd. Och pricken över i:t är att jag fick en heldag med deras barn, att gosa med Dexter och umgås med Engla och Wilma vilket det säkert kommer att bli lite mindre av en tid sedan när Lillisarna kommer.

 

Att sedan som höggravid bara kunna sitta i en solstol hela dagen och titta på medans syster och Märsta Jimmy jobbar med sitt terrass projekt känns ju helt fantastiskt :-)

Det är inte så ofta man har den förmånen i livet att det är ok att titta på medans andra jobbar. 

 

Ännu roligare är det när min kära syster konstant har lite kluriga kommentarer och funderingar kring Märsta-JImmys inköp av virke till terrassen,

"Är inte virket lite väl fuktigt?", "Hur långa brädor köpte du egentligen?". 

Hon är så sjukt charmig min syster och väldigt lik vår pappa genom att inneha ett rätt stort

det-blir-bättre-om-jag-gör-det-själv-behov.

 

Märsta-Jimmy han lever livsfarligt med syrran hemma hela dagarna som då har en fantastisk möjlighet att registrera allt i hemmet som skulle kunna göras om, bättras på eller byggas nytt.

Under min dag hos dem fick jag åtminstone ta del av minst tre nya projekt, så Jimpa, det är inte sista terrassgolvet du ska bygga ;-)